Sakta men säkert börjar träningslusten komma tillbaka. Känner mig stark i benen. (Egentligen kände jag nog att jag skulle kunnat springa eller träna redan efter 4-5 dagar.. men denna gången höll jag på det lite till).

Förra året sprang jag redan efter en vecka, och körde på som vanligt i princip efter marathon.

Men det blev inte bra för varken kropp eller knopp. Drog på mig mjölksyra nästan i början av varje pass och kände ingen ork, men pressade mig ändå, samt så kände jag någon slags total avsaknad av träningslust- älskar ju att träna! Det vände väl nån gång i augusti- september. Så vill jag inte ha det i år.

Till helgen har det gått två veckor sedan maran, och ska då prova ett lättare distanspass. Längtar faktiskt!

All mat och firande under examen har satt sina spår... samt en vår med mycket stillasittande praktik och  läsning och annat...

Som springande syster händer det väl nått hoppas jag :) Ingen överdriven viktuppgång alls, men 2 kilo plus kanske... Men ni vet, man känner det själv. "Hej valken" som jag aldrig sett förut- försvinn!

Samtidigt tycker jag inte om att fokusera för mycket på det yttre. Har man en kropp som klarar det man vill (beroende på vilket mål man har, i mitt fall marathon) rent fysiskt så tycker inte jag att man ska vara allt för hård mot sig själv.

En smalare/mer vältränad/mindre kropp säger inget om insidan och orken. Har så många förebilder som visar raka motsatsen i träningsvärlden. Samt många otroligt duktiga löpare, som inte har den perfekta "löparkroppen". Hur den nu ser ut? Den existerar i alla fall inte för mig. Har sett, blivit slagen tidsmässigt och omsprungen av de mest varierade kroppstyperna under olika lopp jag medverkat i.

För flera år sedan när jag sprang ett lopp minns jag tydligt en kvinna som var lite....större...och med en minst sagt besvärlig löpteknik som sprang framför mig. "Henne tar jag lätt" tänkte jag, i hel-vete heller... Hon råkade ha ett lätt startnummer, som jag memorerade. Var tvungen att kolla upp henne efter loppet. HON SLOG MIG MED HÄSTLÄNGDER. Sen var det så bra med det - döm INGEN på förhand.

HEJJA ALLA OLIKA KROPPAR!

Vet inte vad detta blev för inlägg egentligen, lite tankar så här på kvällen.

Hoppas träning och liv flyter på för er!

Själv hade jag en mycket bättre dag på jobbet idag. Börjar få grepp på det :) Tror jag...

KRAM

Fortsätt skriv såna här inspirerande inlägg och jag lovar att du har peppat och taggat upp mig så in i norden att jag springer en halvmara på min 30 årsdag ;)

Så bra skrivet!

Helt rätt :)
Ibland går man upp och ibland går man ner... Det är naturligt!
Särskilt med de goda bullarna och kakorna du bjöd på ;)

Vilket bra inlägg. Jag gillar just när du beskriver att en mer vältränad kropp säger lite om själva orken, det är så sant! Att träningshets kan verkligen få till överdrift där fokus kommer ifrån hjälsa och välbefinnande och istället landar i kroppsfixering, vikt och prestige. Nej tack.
Jag hoppas du hittar din träningspepp snart igen och att det består. Inte för att du ska bli av med vaklar som du beskriver eller några extrakilon, utan för att du ska må gott i sommar :)

Så bra skrivet! Du inspirerar verkligen!

Sitter i abisko fjällstation och läser detta igen! Så sant, så rätt!!

Det var ett fint inlägg tycker jag! Kloka du :)

Det var ett härligt inlägg! Visst är det så att man behöver vila lite efter ett marathon.
Jag har kört ett pass och tagit lite massage. Nu börjar jag känna igen mina fötter igen. Dvs. känner ingenting längre.
Ska ge mig ut i morgon och köra lugn distans.
Och kroppens utseende blir faktiskt mindre viktigt med åren.
Kom på mig själv då jag skulle visa dottern ett ärr av vattkoppor (hon fick det idag) att jag inte hittade mitt ärr i ansiktet längre.För mycket pigmentfläckar. Och då tyckte jag att ett litet ärr var hemskt. Nu ser jag inte ärret för alla fläckar haha.
Så är det med det.. Inte kul, men vad göra?
Insidan och en frisk kropp är viktigare ;)

Ha nu en fin helg och ett bra löppass! Kram!

Härligt att du känner träningslust! Och fina bilder där!