Min upplevelse av Stockholm Marathon
Publicerat: 2012-06-16 Kl: 12:39:26 | I kategori: Träning & MotivationVille inte ens känna efter hur blöt jag redan var och hur de närmaste timmarna skulle bli.
Jag fick de sista råden från pappa, sen gick starten. De första hundra metrarna fick man se upp för att inte snubbla över alla berg av påsar/överdragningskläder/säckar på gatorna.
I med lurnarna och skruvade upp volymen. Fick upp ett bra temop redan från början. Behöll sopsäcken på, kände att jag kunde spara de torra kläder någon kilometer i alla fall. Slet av den först efter milen då jag höll på att tappa nummerlappen som skavde under.
Båda blir någonstanns i detta, helt överlyckliga, och vi gör ett försök att krama om varandra i folkmassan :) Sedan höll vi sällskap några kilometer. Galet va? Vad är oddsen?
Kepsarna flög av hejvilt.
En del hade fortfarande regn "capes" eller säckarna kvar, dom STOG ut i 90 grader :)
Men bit bara ihop, du fixar det, intalade jag mig själv. Hade hela tiden koll på klockan, jag låg bra till. Befann mig strax under mitt mål (som jag blev mer och mer ödmjuk till under loppets gång..).
Mycket mer än hälften är gjort. Kroppen kändes bättre än jag föreställt mig. Vågade ändå inte öka, utan höll mig i samma tempo.
Vid 30 km börjar jag känna av riktigt i ljumsken och höger ben. Börjar jag få kramp? Eller fryser jag bara? Tankarna snurrar.
Springer in på toaletten, strechar lätt när jag kommer ut. Blir något bättre för en sekund, smärtan kommer tillbaka. Men tror jag kan stå ut i en mil till.
Nu är det bara 2 kilometer kvar, bara att bita ihop. Jag börjar att le- och får massor av fina kommentarer efter vägen.
Hon har stått och väntat, och följt mig via sms för att hejja på mig i regnet. Vilken överraskning!
Jag lyckas se henne, hon springer med en bit och bara öser peppande ord. Jag börjar att storböla.
Där står hon, det är bara 1-1,5 km kvar, jag har mycket ork kvar, kommer att förbättra min tid med många minuter- känslorna svämmar över. Jag är på väg mot nytt PB.
Okej, bara ÖS. Så det gjorde jag.
Sista kilometern minns jag knappt, blir fullkomligt lyft av alla runt om mig.
Har ett fastklistrat flin i ansiktet, kör "high five" med alla som erbjuder sig, "Du ser pigg ut" är det en som säger -tackar ännu mer energi!
Når mållinjen på 4:06 tillsammans med ett "YES" (loud and clear, jag lovar!!)
En tår rinner ner - JAG GJORDE DET.
VI GJORDE DET- igen!
(Naturligtvis en bild innan loppet!)
Gilla! Gilla! Gilla!
Jag är så imponerad av dig!! <3
Får ju nästan själv en tår i ögat... :)
Grymt!
Jag måste ha landat lite i detta nu och kan verkligen ta in att det har hänt. Och börjar gråta då jag läser ditt inlägg!
Hela dagen är en bedrift! Att springa 4.2 mil är förvisso en bedrift, men under de omständigheterna är det sjukt! Helt himla sjukt att vi klarade det och STORT grattis till dig igen :D
Helt fantastiskt kämpat. Jag förstår precis.
Kul att läsa, fick lite gåshud när du beskrev dom sista kilometerna! Grymt av förbättra sin tid under dom väderförhållanderna-:)
Vad härligt att läsa! Stort grattis till dig!!
Midnattsloppet är närmast. Efter det blir det nog iformloppet. Sedan har jobbarkompisarna bestämt att vi ska vara med i Göteborgsklassikern. Så går det när man inspirerar folk till att börja löpträna och det är skitkul! ;-)
Så otroligt bra!:)
Vad inspirerad man blir!
Vilken grym prestation av dig! Och super snyggt jobbat att du förbättrade tiden så mycket mot senast du sprang!!!!
Jag är faktiskt sugen på att anmäla mig till nästa års Stockholm Marathon. Har "bara" sprungit 2 mil som längst, men har ju nästan ett år på mig att träna inför det!
Jag ryser i hela kroppen, blir mycket berörd när jag läser ditt inlägg. Är glad och tacksam att fått dela denna upplevelse med dig Malin! Du har en sund inställning till träning. Ser fram till att springa Berlin Marathon med dig. KRAM
Kul att läsa din upplevelse. Och grymt bra jobbat måste jag säga!!!
Läser kommentaren från din pappa. Vad fina ni är. Underbart med en familj och gemensamma intressen.
Önskar mina grabbar vågade ställa upp. Har sprungit 2 mil med sonen som längst, men de är rädda för att jag ska vara bättre ännu. Vilket jag absolut inte blir med träning. De är grymma! Har faktiskt vunnit löpartävlingar som barn.