En liten resumé av min syn på loppet. 21 km genom vackra Prag? Nja... eller jo över lag var loppet jättefint med härliga och mysiga miljöer.

Men på sina ställen var det ganska glest mellan byggnader, människor, musik osv. Det är klart att man inte kan pynta ett område med en massa saker bara för att vi ska springa där... men det skulle det väl vara på sin plats att bjuda på lite underhållning eller musik/ orkester/ band?

När man till exempel är på det tråkigaste stället under Stockholm Marathon (typ en bit av djurgården) så livas det upp med lite musik, blir så mycket roligare :)

Lite snålt på vätskestationerna med påfyllning. Endast vatten, sportdryck, russin och sockerbitar (eh..stimulerande att bita i en hård sockerbit, haha!). Petra kom även till en station där det INTE FANNS FÄRDIGA muggar med vatten!!! "Ingen fara, ta den tid ni behöver ungefär... vi tar ju INTE ALLS TIDEN" Eller just ja, varje sekund är VIKTIG :)

Så var bra? Allt! Ovanstående var bara några bråkdelar, för allt väger upp när man deltar i ett lopp.

Skitsamma om det är en trist miljö, det inte var som man tänkt sig, inte får det man vill under vätskestationer. Ett lopp i sig är så kul och allt är värt det när man kommer i mål.

Obeskrivlig känsla.

Vi hade äran att springa i århundradets kallaste och blåsigaste väder. (Föreställ er Rudolf när han kryper ur sitt tält i "Sunes sommar", hahaha!!!!)

Men kan ändå helt klart rekommendera det!

Over all, trodde jag att loppet skulle vara större och kanske hade förväntat mig mer, fast det var charmigt och trevligt.

Jag slog personbästa, och passerade mål på 1:47. Alla löpare fick ta emot sin medalj av funktionärer som gratulerade och tog en i hand. FINT!

Vi hann precis komma i mål innan regnet kom, och vi tog skydd inne på ett café. Och säkert semesterns godaste måltid intogs: Grillad panini med kaffe. Ingen mat smakar så gott som efter ett lopp.